Emelie Sandelia

Thank you for this place
 
Om ni skulle fråga mig "Emelie, vart skulle du helst vilja spendera din tid?" skulle jag berätta om denna altan. I mina första minnen av den fanns inte glasdörrarna utan en vackert staket och innan dess var det en öppen plan yta. När jag hade kommit upp ur vattnet såg jag min att favoritperson satt i sin gungstol. Hon hade på sig sin gula städklänning (som jag vill förklara den som), läste sitt korsord och log mot mig när jag kom. "Var det varmt i vattnet?" frågade hon. Jag bara log och sa "Verkligen!"
 

På denna altan har generationer suttit. Kanske därför jag kan känna ett sådant lugnt när jag sitter här. Älskar denna plats mer än allt annat!

 

168 timmar

Måndag den 27 augusti och det är en vecka (168 timmar) kvar till skolan börjar. Känns konstigt att gå till byggnaden, sitta på föreläsningar och läsa kurslitteratur. Samtidigt som jag är otroligt taggad på att få ordning på min rutin. Träna, jobba, plugga och vara ordförande. Spännande och läskigt på samma gång. Innan dess finns dock saker att införskaffa, förbereda och uträtta men vad sjutton. Det kommer bli otroligt händelserikt!

 
Breathe.
Hur ska man förklara sommaren 2018? Jo, sommar som hade allt. Den svenska idyllen slog till mig när jag satt i hammocken i stugan och läste min bok. Samma hammock som en av mina största förebilder suttit i och läst sitt korsord. När jag blundade kunde jag ta in lukten av hav, ljudet av vågor och fåglarnas sång. Känna gräset under mina fötter och le för jag visste att här kommer jag befinna mig varje sommar i resten av mitt liv. 
 
Sommarförälskensen fortsatte när jag åkte tillbaka till huvudstaden. Min älskade stad jag vet att jag alltid kommer återvända till. Köpte hasselnötsglass och vandrade till apberget där minnen från gymnasietiden kom upp och medans jag drömde mig bort kom en man fram till mitt sällskap. 

"Jag åker runt i Europa med cykel. Kan ni hjälpa mig att ta en bild?" 

"Självklart"
 
"Nu är det bara så att jag tar en bild då jag är naken. Känns det okej för er?" 
 
"Självklart"
 
Förutom det vackra minnena jag har samlat på mig har sommaren 2018 gett mig något mer. Tid att kunna lägga på mig själv och mitt välmående. Jag har kunnat reflektera, processa och göra försök att förstå mig själv. Varför tänker jag som jag gör? De saker som har hänt har hänt och jag kan bara göra en sak för att få mig på rätt bana. Förlåta mig själv. Mycket energi och mycket obalans har skapats men jag tror att detta har lett mig på rätt väg. Jag är redo för hösten och redo för mitt liv.