Emelie Sandelia

3 = snart

Det finns inte mycket som jag ogillar mer än att vara begränsad. Att känna att antingen något i det inre eller yttre gör att man inte kan få ut sin fulla potential och framförallt inte kan utvecklas som människa. Det gör mig galen. Ungefär som att något sakta men säkert äter upp mig en bit i taget. Jag tror det ligger i att jag var duktig på att begränsa mig själv som yngre. “Det där kommer aldrig jag klara” eller “Nej kolla inte på mig, någon annan kan göra det där bättre” var nog de vanligaste tankarna som gick igenom mitt huvud. Nu vet jag att jag kan göra allt. Bara jag vill det tillräckligt mycket.

Jag sitter därför här, i min lägenhet i minsta laget i Umeå och ser hur solen äntligen skiner. Jag har inspiration och vill göra så otroligt mycket i min kreativitet men jag är begränsad i min utrustning. Därför är ingenting uppdaterat. Om tre veckor håller jag min nya dator i famnen, en dator med rätt ljus, ger bilderna sin rätta färg och som inte kraschar varje gång jag ska göra något lite mer avancerat. Vad jag längtar. 

 Att få blommor på alla hjärtans dag gjorde mig helt varm inombords 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress